Sagan om de fem flickorna och godishäxan

Det var en gång fem flickor, de hette Anna, Lisa, Britta och Dörr och Lampa. De bodde med sin mamma och pappa i ett stort rött hus precis i kanten av en stad. Utanför huset hade de en stor trädgård med ett stall i. Där hade flickorna var sin häst som alla hette Lilla-Gubben-Lukas. Varje dag efter skolan gick de ut till stallet, ryktade och sadlade sina hästar innan de gav sig ut på långa och spännande ridturer.

 

 

En fredag, när de satt vid köksbordet och åt tacos, som de brukade göra på fredagarna, sa Lisa till sina systrar: ”I morgon ska vi inte rida in till staden och köpa lördagsgodis som vi brukar." Jag vet att det i skogen finns någonting mycket bättre, ett hus byggt av godis. Det vill jag se och smaka av”. Alla de andra tyckte de lät mycket spännande och det var knappt att de kunde somna på kvällen, så spända var de.

 

 

Tidigt nästa morgon vaknade alla flickorna och gick upp. De klädde på sig, åt frukost och bredde varsitt stort paket med smörgåsar. Därefter sprang de ner till stallet och ryktade och sadlade sina hästar, innan de red ut i den fina vårmorgonen där fåglarna sjöng och daggen glittrade i solen. De fick rida hela förmiddagen innan de kom till kanten av Mörka skogen. Lampa och Dörr var då så hungriga att de sa på en gång: ”Nu vill vi ha lunch.” De andra höll med och de åt upp sina smörgåsar.

 

 

Efter lunchen red de djupare in i skogen och Lisa red först, men det tog ett tag innan de kom fram för Lisa visste inte riktigt var huset låg. Plötsligt ropade Lisa till: ”Titta, där borta i gläntan, ser ni." Och mycket riktigt, rakt framför dem i en liten glänta i skogen låg en stuga låg en stuga gjord av godis. Väggar av sockerbitar och lakritsremmar, fönster av colaflaskor, tak av hallonbåtar, skorsten av sega fiskar och en dörr av choklad. Snabbt band de sina hästar vid staketet och sprang fram till huset och började äta av alla godsakerna.

 

 

Plötsligt hörde de en röst som sa: ”Knaperi knaperi knus, vem är det som knaprar på mitt hus” Britta fanns sig fort och sa” Knaper, knaperi knus, det är bara vindens sus”. Men då flög dörren på huset upp och ut for en elak häxa och fångade alla fem flickorna och stängde in dem i en bur i köket. ”Nu ska ni få sitta i buren tills ni blir feta och fina, sen ska jag äta upp er en efter en. Jag ska koka en, steka en, woka en, rosta en, flambera en och dig ska jag marinera”, sa häxan och pekade på var och en. Flickorna blev rädda och började gråta, alla utom Lampa som viskade att hon visste ett sätt att komma därifrån. ”Men ni får vänta till häxan somnat innan jag berättar mer.

 

 

Sent på kvällen somnade häxan i sin säng och snarkade snart så det dånade i de syrliga karamellerna som sängen var gjord av. ”Titta nu noga sa Lampa, buren är gjord av polkagrisar så det är bara att börja gnaga sig ut.” Eftersom flickorna hade starka tänder hade de snart gnagt igenom stängerna på buren och kunde sakta smyga sig ut genom dörren. Precis när de knöt upp tömmarna så hörde de ett fruktansvärt vrål inifrån huset. Det var häxan som vaknat och märkt att de rymt. Häxan rusade ut ur huset och började jaga flickorna, men Lilla-Gubben-Lukas-hästarna sprang fortare än vad häxan kunde göra.

 

 

Det var mitt i natten när flickorna kom hem och deras mamma och pappa hade varit mycket oroliga hela kvällen och natten. Flickorna berättade vad som hade hänt och mamman och pappan lovade att de nästa dag skulle rida med till häxan och tala henne till rätta. För man får ju inte äta barn heller!!

 

 

Nästa dag red hela familjen väg till häxan och när mamman och pappan var med vågade inte häxan göra något. De hade dessutom med sig en korg med god mat som de bjöd häxan på och då blev hon så glad, så glad. Häxan hade ju bara ätit godis i alla år och det var därför hon längtade så mycket efter annan mat att hon var beredd på att äta barn. Häxan klagade över att det enda hon kunde trolla fram var godis, tänk om hon hade kunnat trolla fram mat eller pengar. Britta satt och funderade ett tag och sedan sa hon: ”Men om du åker till staden på lördagarna och slår upp ett stånd så kan du ju sälja godis och få pengar till mat." Det tyckte häxan var en jättebra idé.

 

 

Nästa lördag gjorde häxan som Britta sagt och det blev stor succé. Häxans godis var det bästa barnen smakat och hon tjänade pengar både till mat och till nya kläder. Från och med den dagen var det en snäll och glad häxa som bodde i skogen och hon fick många vänner.

 

 


Kommentarer:
Postat av: Terese johansson

Denna saga var alldeles för lååååång!

2006-02-03 @ 14:15:10
Postat av: Pelle

Det tog ett tag för dottern att somna denna kvällen...

2006-02-10 @ 20:12:47

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

hits