Sagan om Hedvig tandkrämsätare
En dag kom Hedvig på ett knep som hon tänkte hon skulle pröva på draken. Hon gick till affären och köpte fem tuber med sylt och fem tuber med tandkräm. Hemma satte hon sig vid köksbordet och åt upp sylten och fyllde upp sylttuberna med tandkräm. Sedan packade ho en ryggsäck och smög iväg mot bergets topp. Hedvig ville inte berätta för sina föräldrar vad det var hon tänkte göra för då skulle de säkert säga att det var för farligt och att hon inte fick gå, för hon var ju en ganska liten flicka, bara fyra år.
Hon gick hela dagen och på kvällen slog hon upp sitt tält för hon tänkte att det var bra att vara utvilad när hon nästa dag skulle möta den listiga draken. På morgonen vaknade hon av att det var varmt och luktade som när man tänder tändstickor. Och mycket riktigt, utanför tältet stod den stora draken och andades eld genom näsborrarna. Det gör drakar alltid, även när de är på bra humör. Just denna morgon ar draken på bra humör för hand hade ätit flera kor igår och sedan sovit gott. Därför var han mer nyfiken än arg på den lilla flickan som satt där i tältet.
- Hej drake, jag har med mig god sylt till dig, sa Hedvig, vill du smaka?
- Varför skulle jag det, du vill säkert lura mig sa draken, jag tror du har tandkräm där. Draken var dock väldigt sugen, för sylt var det bästa han visste.
- Nej, klart att jag inte har tandkräm, sa Hedvig, ser jag ut som en som luras? Hon la huvudet på sned och log ljuvt mot draken.
- Då får du bevisa att det är sylt!
Hedvig tog upp den första tuben och slurkade i sig hela innehållet som smakade starkt av tandkräm, men hon höll god min. Dessutom var hon van att äta tandkräm eftersom hon åt upp den hon fick på tandborsten varje morgon och varje kväll. Draken så g att hon såg så där glad ut som man är när man äter sylt.
-Mmm, det såg ju gott ut, men det kanske är tandkräm i någon av de andra, ät den där till vänster, sa han och pekade på en annan tub. Hedvig hon slurkade i sig den också, även om det sved lite i magen. Draken slickade sig om munnen och var nu nästan mer syltsugen än misstänksam.
- Ta den också, sa han och pekade på en tub. I ett enda långt slurk försvann den tuben också och Hedvig såg lika glad och nöjd ut som förut. Draken förstod nu att det bara fanns två tuber kvar, och om han sa åt den lilla flickan att äta upp de med skulle han inte få någon sylt alls. Han tog de båda tuberna som var kvar och kastade in dem i munnen och började tugga. Knappt hade han bitit hål på tuberna förrän han kände att det var tandkräm. Med ett vrål kastade han sig mot Hedvig för att bita och bränna henne, men tandkrämen verkade fort och draken krympte till han var liten som en banan. Hedvig fångade draken och hällde lite vatten i munnen på den så den inte skulle bränna hål i ryggsäcken. Sen gick hon hela vägen hem och visade upp draken för alla som ville se. Mamma, pappa, lillebror och alla de andra i byn hurrade för Hedvig som var en stor hjälte. Från och med den dagen fick hon heta Hedvig Tandkrämsätare och draken han fick vara husdjur och braständare på en gång.