mittenextremisten

Att Alexander Bard är en skolbokspsykopat står klart efter Elit-listans offentliggörande. Frågan som tål att fundera på är vad som är hans egentliga syfte. Är det som Mustafa Can skrev i DN att tillfredställa sina perversioner, eller är det att se hur långt han kan driva människor, d v s listans medlemmar, att förnedra sig själva och andra? Med den klassiska fascistiska gyllene manteln av utvaldhet har han fått en rad kända personer att deltaga och sedan när de blir konfronterade med det avfärda det hela som "en vanlig middagsbjudning", eller "det är sån´t som folk skriver och säger hela tiden".  De utdrag jag har sett liknar mest berusat lumparsnack och borde höra hemma där. Inte bland de som är opinionsbildare och journalister. Att sedan deras chefer som vet att de driver en granskande versamhet som är en av demokratins ryggradsfundament, inte ser allvarligt på att deras medarbetare är troende fascister är infantilt eller skrämmande. Jag vet inte vad som är värst. Demokrati är en skör varelse som behöver starka lampor som jagar fram mörkermännen och -kvinnorna ur deras hålor. I jämförelse med ovan nämnda listmedlemmar framstår Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna som rena under av demokrati.