mittenextremisten

Har nyligen avlsutat de båda två toppsäljarna på den svenska bokmarknaden 2004: Da Vinci-koden och Tjuvarnas marknad. Koden är som bekant en megasuccé över stora delar av världen och jag tycker det är synd att jag inte kan dela den entusiasmen. Att läsa Da Vincikoden är som att springa i en tunnel, det finns inget utrymme för avvikelser eller funderingar utan den helt linjära berättelsen rullas upp som ett löpsedlarna i kvällspressen kring den senaste dokusåpan.

Vad jag kan se, rätta mig gärna, så ligger attraktionskraften på annat plan, än själva berättelsen som sådan: Brown besitter en talang att kunna kombinera kiosklitteratur med populärvetenskap. Du lär dig medan du läser, i detta fall kyrkohistoria, utan att det känns ansträngande. Det är ett stort ansvar som vilar på förlag och författare att jobba på detta sätt, d v s att via baksidestexter tala om den grundliga research som gjorts. Men när det fungerar så är det en bra modell som alla skolboksförfattare borde ta efter.

Tjuvarnas marknad är, för att vara Guillo, en ovanligt slarvigt skriven bok, med mycket tunn story. Det var troligen bråttom till pressarna för att hinna ut, medan marknaden fanns kvar. Vem minns, och blir upprörd över Skandiadirektörernas fartblinda girighet om ett år. Detta är en bok som endast kan bli populär i Skandinavien där vi trivs med att frossa i hur andra beter sig illa. Så att man själv kan känna sig sådär härligt rättfärdig och upprörd på en och samma gång. Boken är stundtals ganska rolig när Jan G låter sin elakhet gå ut över bortskämda nyrikebarn, men även det tappar sin tjusning efter 25:e upprepningen. För den som undrar över hur det slutar kan jag berätta att den enda misstänkta visar sig vara den som gjorde det...

Det vanligaste sättet att skapa lågprisprodukter är och har varit, är att ta mindre av det som kostar pengar, ex kött och bär. Detta sätt att tillverka livsmedel kombinerat med fetma- och hälsodebatten har lett till att det som igår ansågs vara enklare, enlig vissa sämre, produkter är idag bättre än de som man normalt förknippar med en hög kvalitet. Lågprisflingor och lågprisläsk innehåller mindre mängd socker och idag presenterade Svenska Dagbladet en undersökning om "whitening"-tandkrämer där testets billigaste produkt fick bättre betyg än Colgate och Pepsodent, tack vare att den var skonsammare mot tänderna, d v s inte var lika effektiv.

Visst är det en fröjd för gamla MAD-läsare att nu se att registreringsskyltarna i Svea Rike kommit till bokstaven U. Morgonköerna in till Stockholm förgylls av ULP, URK, URG, URF och andra onemateopoetiska juveler. Särskilt när bilen i fråga är ny och dyr. Don Martin ler i sin himmel!