mittenextremisten -

Fick Jutta Ditfurths biografi över Ulrike Meinhof i julklapp. Har nu börjat med den då det kommit lite andra böcker emellan, Gomorra av Roberto Saviano och Mitt första Liv av Bodil Malmsten. Båda mycket bra och jag kan starkt rekommendera dem. Men denna är stor, dels är den bra skriven och dels är det en mycket intressant genomgång av Tyskland historia från ett tyskt perspekiv som i alla fall jag inte tagit del av tidigare. Nytt för mig är hur enormt omfattande medlöperiet som fanns under nazitiden var, men också hur tyskarna, med britternas och amerikanarnas goda minne lät många nazister beträda viktiga poster inte minst inom utbildning och militären. I princip gjorde man så att alla som sa sig ha varit mot nazismen innerst inne blev trodda. Marshallhjälpen var ju dessutom villkorad av att man hårdnackat bekämpade kommunismen i Västtyskland. Som tillsammans med Francos Spanien, var det enda land i Europa där kommunispartiet var förbjudet.
Men stackars Ulrike tycker man mest bara synd om så här en tredjedel in i boken, en flicka som längtar efter kärlek och bekräftelse, vars föräldrar är döda och en fostermor som bara mäter en efter akademisk prestation. Det är nog en sanning att en kärlekslös, osynliggörande, uppväxt är en bra grogrund för extremism. Man vill bli sedd och bekräftad. Läs!