Sagan om Hedvig snorkråksätare
Det var en gång en liten flicka som hette Hedvig. Hon bodde med sin mamma, pappa, lillebror och tre hästar i ett litet hus precis vid kanten av havet. Hedvig tyckte mycket om att bo där, hon badade och lekte i det varma vattnet varje dag. Hennes mamma och pappa, precis som alla andra vuxna som bodde i byn, arbetade som fiskare. Det tyckte de om och de kom alltid tillbaka med massor av fisk som de kunde sälja inne i staden.
En dag kom dock alla tillbaka på eftermiddagen och var mycket ledsna, ingen hade fått en enda fisk. Den kvällen var inget sig likt och inget var roligt. Alla var jätteoroliga för hur det skulle gå. Det hemska var att så fortsatte det, i en hel vecka var det ingen som fick en enda fisk i sina nät, och nu började det bli allvarligt. Pengarna höll på att ta slut och alla de vuxna började undra hur de nu skulle kunna skaffa mat till sina barn. Och så en dag kom det sig att ingen vuxen åkte ut och fiskade, det var ju ändå ingen mening. Fisken var borta.
Hedvig tyckte det var dåligt och smög ut ur huset morgonen efter, tog på sig flytvästen och gick ner till stranden där båtarna låg, och seglade ut för att se om hon kunde få någon fisk. Men fastän hon var ute hela dagen såg hon inte till en enda liten fiskfena, långt mindre en hel fisk.
Eftersom Hedvig var en envis tjej fortsatte hon nästa dag och dagen efter det. På eftermiddagen den tredje dagen hade även Hedvig tappat modet och satt och hängde över relingen, petade sig i näsan och åt upp snorkråkorna som hon brukade. Utom en snorkråka som hon knäppte iväg ner i vattnet. Snorkråkan sjönk sakta ner i djupet. Plötsligt var det som om vattnet började koka, det kom fiskar från alla håll och de slogs om snorkråkan. Hedvig kastade ner flera snorkråkor, för det finns många snorkråkor i små söta flicknäsor, och tog håven och fyllde hela båten med fisk. Det var knappt så den flöt när hon seglade tillbaka till byn.
När Hedvig kom hem blev hon hjälte i hela byn och alla fick lära sig knepet med snorkråkorna och från den dagen kunde alla fånga precis så mycket fisk de behövde, för nu visste alla att fiskarna i havet älskade snorkråkor till mat ännu mer än människorna. Och alla mammorna och papporna lärde sina barn att man inte ska äta upp snorkråkorna utan spara dem och ta med dem på fisketuren.
En dag kom dock alla tillbaka på eftermiddagen och var mycket ledsna, ingen hade fått en enda fisk. Den kvällen var inget sig likt och inget var roligt. Alla var jätteoroliga för hur det skulle gå. Det hemska var att så fortsatte det, i en hel vecka var det ingen som fick en enda fisk i sina nät, och nu började det bli allvarligt. Pengarna höll på att ta slut och alla de vuxna började undra hur de nu skulle kunna skaffa mat till sina barn. Och så en dag kom det sig att ingen vuxen åkte ut och fiskade, det var ju ändå ingen mening. Fisken var borta.
Hedvig tyckte det var dåligt och smög ut ur huset morgonen efter, tog på sig flytvästen och gick ner till stranden där båtarna låg, och seglade ut för att se om hon kunde få någon fisk. Men fastän hon var ute hela dagen såg hon inte till en enda liten fiskfena, långt mindre en hel fisk.
Eftersom Hedvig var en envis tjej fortsatte hon nästa dag och dagen efter det. På eftermiddagen den tredje dagen hade även Hedvig tappat modet och satt och hängde över relingen, petade sig i näsan och åt upp snorkråkorna som hon brukade. Utom en snorkråka som hon knäppte iväg ner i vattnet. Snorkråkan sjönk sakta ner i djupet. Plötsligt var det som om vattnet började koka, det kom fiskar från alla håll och de slogs om snorkråkan. Hedvig kastade ner flera snorkråkor, för det finns många snorkråkor i små söta flicknäsor, och tog håven och fyllde hela båten med fisk. Det var knappt så den flöt när hon seglade tillbaka till byn.
När Hedvig kom hem blev hon hjälte i hela byn och alla fick lära sig knepet med snorkråkorna och från den dagen kunde alla fånga precis så mycket fisk de behövde, för nu visste alla att fiskarna i havet älskade snorkråkor till mat ännu mer än människorna. Och alla mammorna och papporna lärde sina barn att man inte ska äta upp snorkråkorna utan spara dem och ta med dem på fisketuren.