Slottet är klart!
Efter ett par månaders sporadiskt sågande och skruvande står trädgårdens stolthet där på sin kulle och blickar ut över nejden. Ett slott, riddarborg, båt eller köpcentrum efter behag hos de lekande barnen. Vill du veta mer, skriv en kommentar med e-postadress, så får du en sammanfattning av hur bygget gick till.
När barnmusiken suger fett
Absolut Astrid har precis snurrat klart för andra gången, innan dess var det tre Mora Träsk och din släktingar har lovat att nästa vecka skickar de Smurfhits 1- 67 som mp3-filer till dig. Dessutom står den minste och vill att du ska sjunga Mugge-Bigge en gång till. Visst älskar man de små, men deras musiksmak suger fett! Då krävs det räddningsinsatser för att återställa balansen mellan riff & rytm. Utan inbördes rangordning ser den ut som följer för tillfället:
- System of a down - Mezmerize
- Pain - Dancing with the dead
- Ramones - It´s alive
- Guns `n´ Roses - Use your illussion part I & II
- All tidig ACDC
Tack alla rockhjältar för er balanserande inverkan på en svensk jämställdhetsman anno 2005!!!
Sagan om Hedvig tandkrämsätare
En dag kom Hedvig på ett knep som hon tänkte hon skulle pröva på draken. Hon gick till affären och köpte fem tuber med sylt och fem tuber med tandkräm. Hemma satte hon sig vid köksbordet och åt upp sylten och fyllde upp sylttuberna med tandkräm. Sedan packade ho en ryggsäck och smög iväg mot bergets topp. Hedvig ville inte berätta för sina föräldrar vad det var hon tänkte göra för då skulle de säkert säga att det var för farligt och att hon inte fick gå, för hon var ju en ganska liten flicka, bara fyra år.
Hon gick hela dagen och på kvällen slog hon upp sitt tält för hon tänkte att det var bra att vara utvilad när hon nästa dag skulle möta den listiga draken. På morgonen vaknade hon av att det var varmt och luktade som när man tänder tändstickor. Och mycket riktigt, utanför tältet stod den stora draken och andades eld genom näsborrarna. Det gör drakar alltid, även när de är på bra humör. Just denna morgon ar draken på bra humör för hand hade ätit flera kor igår och sedan sovit gott. Därför var han mer nyfiken än arg på den lilla flickan som satt där i tältet.
- Hej drake, jag har med mig god sylt till dig, sa Hedvig, vill du smaka?
- Varför skulle jag det, du vill säkert lura mig sa draken, jag tror du har tandkräm där. Draken var dock väldigt sugen, för sylt var det bästa han visste.
- Nej, klart att jag inte har tandkräm, sa Hedvig, ser jag ut som en som luras? Hon la huvudet på sned och log ljuvt mot draken.
- Då får du bevisa att det är sylt!
Hedvig tog upp den första tuben och slurkade i sig hela innehållet som smakade starkt av tandkräm, men hon höll god min. Dessutom var hon van att äta tandkräm eftersom hon åt upp den hon fick på tandborsten varje morgon och varje kväll. Draken så g att hon såg så där glad ut som man är när man äter sylt.
-Mmm, det såg ju gott ut, men det kanske är tandkräm i någon av de andra, ät den där till vänster, sa han och pekade på en annan tub. Hedvig hon slurkade i sig den också, även om det sved lite i magen. Draken slickade sig om munnen och var nu nästan mer syltsugen än misstänksam.
- Ta den också, sa han och pekade på en tub. I ett enda långt slurk försvann den tuben också och Hedvig såg lika glad och nöjd ut som förut. Draken förstod nu att det bara fanns två tuber kvar, och om han sa åt den lilla flickan att äta upp de med skulle han inte få någon sylt alls. Han tog de båda tuberna som var kvar och kastade in dem i munnen och började tugga. Knappt hade han bitit hål på tuberna förrän han kände att det var tandkräm. Med ett vrål kastade han sig mot Hedvig för att bita och bränna henne, men tandkrämen verkade fort och draken krympte till han var liten som en banan. Hedvig fångade draken och hällde lite vatten i munnen på den så den inte skulle bränna hål i ryggsäcken. Sen gick hon hela vägen hem och visade upp draken för alla som ville se. Mamma, pappa, lillebror och alla de andra i byn hurrade för Hedvig som var en stor hjälte. Från och med den dagen fick hon heta Hedvig Tandkrämsätare och draken han fick vara husdjur och braständare på en gång.
Sagan om de fem flickorna och godishäxan
En fredag, när de satt vid köksbordet och åt tacos, som de brukade göra på fredagarna, sa Lisa till sina systrar: ”I morgon ska vi inte rida in till staden och köpa lördagsgodis som vi brukar." Jag vet att det i skogen finns någonting mycket bättre, ett hus byggt av godis. Det vill jag se och smaka av”. Alla de andra tyckte de lät mycket spännande och det var knappt att de kunde somna på kvällen, så spända var de.
Tidigt nästa morgon vaknade alla flickorna och gick upp. De klädde på sig, åt frukost och bredde varsitt stort paket med smörgåsar. Därefter sprang de ner till stallet och ryktade och sadlade sina hästar, innan de red ut i den fina vårmorgonen där fåglarna sjöng och daggen glittrade i solen. De fick rida hela förmiddagen innan de kom till kanten av Mörka skogen. Lampa och Dörr var då så hungriga att de sa på en gång: ”Nu vill vi ha lunch.” De andra höll med och de åt upp sina smörgåsar.
Efter lunchen red de djupare in i skogen och Lisa red först, men det tog ett tag innan de kom fram för Lisa visste inte riktigt var huset låg. Plötsligt ropade Lisa till: ”Titta, där borta i gläntan, ser ni." Och mycket riktigt, rakt framför dem i en liten glänta i skogen låg en stuga låg en stuga gjord av godis. Väggar av sockerbitar och lakritsremmar, fönster av colaflaskor, tak av hallonbåtar, skorsten av sega fiskar och en dörr av choklad. Snabbt band de sina hästar vid staketet och sprang fram till huset och började äta av alla godsakerna.
Plötsligt hörde de en röst som sa: ”Knaperi knaperi knus, vem är det som knaprar på mitt hus” Britta fanns sig fort och sa” Knaper, knaperi knus, det är bara vindens sus”. Men då flög dörren på huset upp och ut for en elak häxa och fångade alla fem flickorna och stängde in dem i en bur i köket. ”Nu ska ni få sitta i buren tills ni blir feta och fina, sen ska jag äta upp er en efter en. Jag ska koka en, steka en, woka en, rosta en, flambera en och dig ska jag marinera”, sa häxan och pekade på var och en. Flickorna blev rädda och började gråta, alla utom Lampa som viskade att hon visste ett sätt att komma därifrån. ”Men ni får vänta till häxan somnat innan jag berättar mer.
Sent på kvällen somnade häxan i sin säng och snarkade snart så det dånade i de syrliga karamellerna som sängen var gjord av. ”Titta nu noga sa Lampa, buren är gjord av polkagrisar så det är bara att börja gnaga sig ut.” Eftersom flickorna hade starka tänder hade de snart gnagt igenom stängerna på buren och kunde sakta smyga sig ut genom dörren. Precis när de knöt upp tömmarna så hörde de ett fruktansvärt vrål inifrån huset. Det var häxan som vaknat och märkt att de rymt. Häxan rusade ut ur huset och började jaga flickorna, men Lilla-Gubben-Lukas-hästarna sprang fortare än vad häxan kunde göra.
Det var mitt i natten när flickorna kom hem och deras mamma och pappa hade varit mycket oroliga hela kvällen och natten. Flickorna berättade vad som hade hänt och mamman och pappan lovade att de nästa dag skulle rida med till häxan och tala henne till rätta. För man får ju inte äta barn heller!!
Nästa dag red hela familjen väg till häxan och när mamman och pappan var med vågade inte häxan göra något. De hade dessutom med sig en korg med god mat som de bjöd häxan på och då blev hon så glad, så glad. Häxan hade ju bara ätit godis i alla år och det var därför hon längtade så mycket efter annan mat att hon var beredd på att äta barn. Häxan klagade över att det enda hon kunde trolla fram var godis, tänk om hon hade kunnat trolla fram mat eller pengar. Britta satt och funderade ett tag och sedan sa hon: ”Men om du åker till staden på lördagarna och slår upp ett stånd så kan du ju sälja godis och få pengar till mat." Det tyckte häxan var en jättebra idé.
Nästa lördag gjorde häxan som Britta sagt och det blev stor succé. Häxans godis var det bästa barnen smakat och hon tjänade pengar både till mat och till nya kläder. Från och med den dagen var det en snäll och glad häxa som bodde i skogen och hon fick många vänner.